Dags att ta ert ansvar

Andra vågen kommer som en käftsmäll mot det svenska samhället. Det vi alla förväntade och hoppades på, sköljdes bort på bara några dagar. Jag personligen trodde verkligen inte att det skulle hända, även om det fanns orosmoln som talade för det.
Regeringen hade precis lättat på restriktionerna för evenemang och flaggade för upp till 300 i sittande publik. Det kändes som att vi äntligen, med små och lätta steg, kunde ta oss tillbaka till det som tidigare var det normala.

Rent generellt har jag inte mycket förtroende för våra riksdagspolitiker, men under kristiden 2020 har mitt förtroende sjunkit ännu mer. Givetvis kan man då argumentera för att jag inte längre är politiskt aktiv, men det är en annan frågeställning.
Att man som statsråd, den absolut högst styrande instansen för ett departement, inte kan ta ansvar och be om ursäkt för det som blivit fel. Det är för mig orimligt. Istället beskyller man regioner och landstingen. För tusan, du är förtroendevald. Ta ansvar.

Inte ens de äldre, vilka tillhör en av riskgrupperna, tar sitt ansvar i detta. Flera gånger har jag sett äldre på exempelvis Åhléns, som har stora golvdekaler och skyltar som visar hur man ska stå och gå i kön, fullständigt ignorera systemet.
De har gått raka vägen fram till kassan när det inte varit några kunder i kön. Personalen har då bett dem, vänligt men bestämt, att gå och använda det tilltänkta kösystemet. Då tar dessa individer illa upp och lämnar sina artiklar i närmaste låda i gången. De stormar ut i full galopp, eller ja, i den takt som rullatorn tillåter.
Oavsett om det handlar om bekvämlighet eller om man är obrydd, så är det fel.

För att inte tala om alla unga vuxna, som kanske känner sig lite rastlösa och då verkligen känner att man måste göra något. Då ordnar man stora fester i industrilokaler eller tar tåget till huvudstaden, för en dagsfylla och fest in på småtimmarna. Vart tog ert personliga ansvar vägen? Varför kan inte ni anpassa er, som alla vi andra gör?

Företagen, speciellt småföretagen, blöder pengar i dessa tider. Vi som samhälle verkar inte kunna följa de givna restriktionerna, som är utformade efter den svenska grundlagen. Småföretagen i landet står trots allt för närmare 50% av det totala näringslivets bidrag till BNP.
Inte blir det lättare heller, när krångliga och svåra regelverk till stödpaketen utfomas. Den lilla företagaren har inte resurserna, för att veta hur den kan ta del av de miljoner som är avsedda för hjälp. Jag vill inte bli för politisk, men hade det inte varit bättre att låta företagen behålla pengarna man får in i dessa tider? Hade det inte varit lättare med slopad F-skatt och slopade arbetsgivaravgifter? Då hade vi kanske inte behövt se så många och fina småföretag gå omkull.

Fast nu ska vi inte hänga läpp. Vi ska blicka framåt mot ljusare tider i horisonten. Med detta vill jag välkomna er till årets åttonde och avslutande nummer av Screen&Marknaden. För första gången någonsin har vi exempelvis ett inslag av en profilerad begravningskista i tidningen.
Dessutom gör vi plats för den fjärde kedjeorganisationen; New Wave Profile, i vår reportageserie om branschens kedjor. Vill ni veta mer om det anrika företaget Edvard Schneidler AB eller programvaran Signcut, ja då har ni den möjligheten här. Vill ni veta vilka av branschens företag som är utnämnda till Superföretag, då kan ni läsa vår sammanställning på sida 40.

Nu närmast ser vi fram emot att fira jul ensamma.
God jul och Gott nytt år, så hörs och ses vi i januari igen.

Fridens liljor
Elmer Törnquist
chefredaktör