I ett samhälle med textiltradition

I trakterna kring sydöstra Västra Götaland, i Ulricehamns kommun och än mer centrerat i Gällstad, återfinns företaget Texmac AB. Idag är två av de tre grundarna kvar i företaget, med rötter från år 1990.

En dag med ett sprucket molntäcke, sista november 2014, arbetade Göran Arvidsson sin sista dag på Symaskinsservice. Temperaturen kan inte varit mer än -2 grader Celsius, när Claes Bengtsson och Lars Gustavsson tog ner de bakbelysta skyltarna.
Den som åkte förbi på morgonen första november, dagen efter, kunde då skåda något nytt. Där Symaskinsservice en gång låg, slog portarna upp för Texmac. Samma företag, men med ett nytt och starkt namn som står för textilmaskiner, eller rättare sagt; tex mac – textile machinery.

– Ja, vi hade funderat på att byta namn i nästan alla år. För så fort vi annonserade någonstans ringde det tanter som hade problem med sina hemsymaskiner, berättar Claes Bengtsson, delägare och VD på Texmac.
– Naturligtvis tog de förgivet att vi hade service på dem, så i det hänseendet var det förra namnet inte så bra.

Ett lokalkontor till ACG
Året var 1984 och Claes var 20 år gammal, när han började sin arbetsbana. Det var på en av de många textilfabrikerna som fanns i området, men 1987 tog han klivet över till ACG Nyströms lokalkontor i Ulricehamn.

– Redan då kände man av att branschen var på väg ner, säger Claes.

1990 togs beslutet att lägga ner kontoret, där bl a Claes, Lars och Göran arbetade. ACG Nyström ville att de skulle börja arbeta på huvudkontoret i Borås istället, något de tre inte ville.

– Då sa vi, antingen säljer ni det till oss eller så säger vi upp oss och startar eget.

Den lilla intrigen slutade med att man fick köpa och första september 1990 öppnade Symaskinsservice i Ulricehamn. Ganska omgående började företaget handla med maskiner också, för att bredda den verksamhet som tidigare fokuserat på service.

– Då fick vi inte plats i det lilla kontoret längre, så vi hyrde 800 kvm i lokalen där Lager 157 ligger idag, på länsväg 157.

Det här var många år innan Lager 157 började sin framgångssaga år 1999. Men det hör inte till den här historien. Oavsett var det i alla fall så Texmac hittade till Gällstad, det var så de hittade hem. Sedan dess har man blivit kvar i Gällstad, i huset på Boråsvägen 6A.

– I dagsläget spelar det ingen roll om vi ligger här, i Göteborg eller i Skåne. Vi har kunder i hela landet ändå, säger Claes.

Textilindustrins vagga
Borås var på 1800-talet och under en lång tid framöver, textilcentrum i Sverige och det gällde egentligen hela Boråsregionen, eller Sjuhäradsbygden som det också kallas. I området fanns alla möjliga textilfabriker; jeanstillverkare, stickerier med flera. Det var här kunderna fanns på 90-talet, när företaget startade.

Under 1950-talet arbetade så många som 70 000 personer inom detta och exporten omsatte 15-16 miljarder kronor, vilket var mer än exporten från musik, vodka och järnmalm på den tiden. Sedan kom textilkrisen, låglöneländer som bl a Polen och länder i Baltikum, trädde fram och tog över en betydande del av branschen.
Nedgången har väl egentligen pågått sedan 50-talet och det är därför så mycket av industrierna i regionen har försvunnit. Genom detta har väldigt många, för att inte säga alla, som kan hantverket försvunnit till andra branscher eller gått i pension.

– Kolla på ACG Nyström, när jag började där var det nästan 80 anställda, bara på textilmaskineriet. Idag är de bara ett tiotal personer.
– Alla som slutade var 40-50-talister och de var riktigt duktiga. Men efter det har det inte tillkommit några nya.

Detta är problematiskt, för nu går det bra för branschen igen. Ett uppsving skedde 2013-2014 och Texmac är egentligen i behov av att anställa fler. Men finns inte rätt kompetens att få tag på blir det svårt.

– Jag skulle kunna tänka mig att ta in två personer till, om det är rätt personer.

Då blir det istället långa dagar och många resor, för de tre personerna; Claes Bengtsson, Lars Gustavsson och Laszlo Kadar.

– Det är sällan jag jobbar mindre än 12 timmar om dagen, så har det varit sedan vi löste ut Göran.
– Det må vara mycket, men samtidigt är det väldigt roligt och positivt. Det hade varit värre om det var tvärtom.

Som tur är finns tekniker som jobbar på frilans för Texmac i Stockholm, Skåne och Göteborg. Men det är inte alltid som det fungerar och då blir det för Claes och Lars att hoppa in i bilen, för att ratta ner till Skåne.

Kundkretsen idag
– Det finns alltid någon som frågar vad jag jobbar med, när jag är ute. Jag svarar med att jag säljer symaskiner.
– Va? I Sverige? Blir alltid reaktionen. Även om man inte tror det så finns det mer än man tror.

Mycket av textilindustrin för kläder och liknande har ju försvunnit, mycket till Indien med omnejd, där den mycket av produktionen i klädindustrin finns idag. Men andra delar av branschen finns fortfarande på hemmaplan; företagen som köper in de färdiga kläderna och sedermera broderar fast sina logotyper på skjortan, tröjan eller strumporna.
Sedan finns sängtillverkarna av den något exklusivare typen, exempelvis Carpe Diem Beds of Sweden använder brodyrmaskiner köpta från Texmac.

Tar vi en titt på skrädderierna i storstäder kan man se att de har fått ett lyft, vilka mest ändrar exempelvis ärmarna på kavajer och längden på byxor, åt närliggande butiker.

– Idag betalar folk för det och det har ökat något vansinnigt, konstaterar Claes.

Även det som faktiskt har hållit Texmac flytande under de svåraste åren är något som man inte tänker på; filtertillverkare. Nej, då är det inte oljefilter som menas. Det handlar om luftfilter och filterkassetter till ventilationssystem i stora fastigheter och industrilokaler.

– Hade vi inte haft filtertillverkarna som kunder, hade vi inte funnits idag, tror Claes.

Samtliga av Sveriges filtertillverkare, alla sju, hittar man i kundregistret. Till och med den första filterkunden; Camfil är kvar och är inte bara den första. Camfil är även den största. Som ett globalt företag med flera hundra anställda, har man haft kontakten med varandra sedan 1992.

De senaste åren har även svetsmaskiner sålt väldigt bra, speciellt ultraljudssvetsar till företagen som tillverkar, det som Claes kallar bilkondomer, regnkappor till bilar. Dessa är en engångsprodukt av termoplastiska-material, som skyddar bilarna och lackeringen vid transport.
Ultraljudssvetsar sammanfogar materialen genom koncentrerade ultraljudsvibrationer och skapar produkter utan sömmar. Därför används de bl a till regnkapporna.

Sömnad är hopsättningen av två material
Ultraljudssvetsarna faller in, precis som varmluftssvetsar, i företagets område. Även om de båda typerna är väldigt olika, så har produktgruppen sålt över förväntan de senaste åren.
Sedan kommer de stora maskinerna, sy- och brodyrmaskineriet. Men fortfarande inte för hemmabruk, som folk efterfrågade service på innan namnbytet. Det handlar om rejäla, professionella fabrikat, med allt från ett nålhuvud upp till tolv.
Texmac tog faktiskt upp agenturen för det japanska märket Happy, som inte funnits i Sverige på väldigt länge.

– Det var lite kul när vi bytte namn till Texmac, då ringde Happy oss och frågade varför vi hette Texmac, berättar Claes.
– Efter lite sökningar på internet fick vi fram att en av deras största återförsäljare i USA också hette Texmac. Vilket lustigt sammanträffande.

Givetvis har de båda bolagen inte mer gemensamt än att de båda säljer Happy och att de ligger på andra sidan Atlanten, från den andra. Troligast är nog att amerikanska Texmac valde namnet av samma anledning som svenska Texmac; textile machinery.

Tidigare hade företaget även agenturen på det koreanska märket SWF, men det såldes av till en konkurrent för ungefär 6 år sedan.

– Vi har inte sett mycket av det sedan dess, så vi tror att de köpte upp och lade ner det helt.

Med försäljningen av SWF-delen följde även 3 personer, som bara arbetade med brodyr. En av dem kom tillbaka; Laszlo Kadar, som nu sköter det mesta kring administrationen.
SWF Sverige drivs idag av Indukta, belägna i Borås.
Men oavsett så finns det totalt sett över 35 000 artiklar på lagret, där merparten är all de reservdelar man lagerhåller till service och reparationer. Man skulle även kunna tänka sig att företaget säljer tråd och visst gör de det, men endast till brodyr.

– Det finns kanske 2 trådleverantörer i Sverige, det är en svår bransch och du måste vara riktigt stor för att kunna syssla med det. Att gå in trampa dem på tårna undviker vi gärna.

Återgår vi till brodyrtråden, som företaget ändå har, kan det ta lång tid att gå igenom detta. Först och främst har man runt 500 olika färger, dessa finns i två olika kvaliteter och båda kvaliteterna har två olika kornstorlekar. 500 gånger 2 gånger 2, ger en summa på 2 000 trådar, som måste finnas i lager för att tillgodose kunderna.

Månader i Afrika
Ja, det var väl totalt sett mer än endast ett par månader, men några resor blev det ner till kontinenten. När IKEA byggde fabriker med närhet till bomullsväv, blev Texmac det företag som fick den stora affären att rusta upp med maskiner till produktionen. Första resan gjordes 2003 och den sista 2007.

– Det var jättespännande, dels för egen del, men också för företagets. Kul att vårt företag var med på något så sort.

En av dem bakom
Claes Bengtsson kan beskrivas som en rakryggad, men samtidigt en ödmjuk person, som driver ett företag som riktar sig mot en bransch som på 50-talet gav 70 000 arbetstillfällen, men idag endast 12 000. Men som det stod tidigare, branschen som under lång tid dalade, andas nu positivitet och det går bara uppåt.
Ödmjuk på det sättet att omsättningen har vuxit 33% sedan 2013, i samma veva som Göran slutade. Med andra ord kan man beskriva det som att vinsten egentligen är dubbel, men det skryter han inte om.

På den lilla fritid herr Bengtsson har, tar han ut cykeln till skogen eller kör motorcross och enduro. Under vintern blir det både snöskoter och en hel del skidor. I våras bar det av till Ukraina med frun Anneli, när sonen Robin Bengtsson representerade Sverige i Eurovision Song Contest 2017.

– Jag broderade jackor till hela Team Sverige, med Robins ansikte broderat, avslutar Claes stolt.