Ordet ger mig frihet

Publicerad
2017-01-26
Skribent
Redaktionen

Tiden från det att jag satt i Örebro och skrev första ordet till min första kortfilm, till när jag satt på flyget hem från Kalix efter mitt senaste gig som skådespelare, representerar perioden då min kreativa bana tog fart. Just den här perioden varade i ca tre år. Dt var då jag började läsa manusproduktion på Örebro universitet och då jag började med amatörteater på Nya Teatern på Storgatan 21 i Örebro.

 

Mina tre år i rampljuset representeras av huvudroller och stora biroller i 7-8 kortfilmer, gästspel i ett antal pjäser, två reklamfilmer, medverkan i både tyska och amerikanska storproduktioner. Listan kan göras lång, och längre blir den om jag räknar med de flera hundra sidor filmmanus, synopsis och idéer jag skrivit.

Det var en magisk period, en period jag kan minnas med både glädje och tårar, präglad av både framåtanda och osäkerhet.

 

Alla resor mellan Örebro, Karlstad, Katrineholm, Kalix och Stockholm. Alla fantastiska människor man träffade på, alla med samma intresse och samma mål. Vissa föll dock bort på vägen, jag kan nog tyvärr räkna in mig i den skaran. Jag skulle dock inte vilja säga att jag gav upp; hatten lades bara på hyllan för tillfället. För film fångade mig som barn, film fångade mig som ungdom och film fortsätter fånga mig nu som vuxen. Det är det som gör film så magiskt.

 

Det är även det som nu är min stora utmaning. Tidigare har jag skrivit om fiktiva världar, där mina fiktiva karaktärer ska försöka agera på ett naturligt och trovärdigt sätt i rörliga bilder. Nu ska jag skriva om verkliga människor i vår ytterst verkliga värld och fånga intresset hos läsarna på ett annat sätt än tidigare.

 

Även om det känns som jättemånga år sedan jag började skriva och skådespela, kommer jag ihåg alla stunder av skrivkramp och osäkerhet, när jag väl sett den färdiga filmen. Samma saker kommer att drabba mig nu, när jag arbetar med att skriva för tidningen Screen&Marknaden. Det gäller bara att hitta nya vägar, för att komma förbi problemen. Det gäller att ha tilltro till mina kollegor, som kan hjälpa mig hitta ut från den tankebanan jag snurrat in på.

 

Frågan om jag alltid kommer skriva, har jag frågat mig själv och svaret skulle bli att jag hoppas det. Att kunna skriva och vara kreativ ger mig friheten att frigöra mig från samhället ibland, att gå in i mitt eget huvud och se precis vad jag vill se. Men jag hoppas att jag alltid kommer lyckas behålla min egen karaktär, mitt eget sätt att vara, mitt eget sätt att skoja.

 

På frågan om jag någonsin kommer spela i fler filmer, så hoppas jag att den möjligheten finns för mig i framtiden också. Oavsett vad jag snurrar in på för spår framöver, så vet jag att inget är hugget i sten.

Elmer

Elmer Törnquist

reporter och redaktör

på Screen&Marknaden