Håller det för framtiden?

Publicerad
2016-06-20
Skribent
Redaktionen
Ämnen
Ledare

Min ambition har varit att här på ledarplats skriva om den positiva utvecklingen för våra branscher och om företagens förbättrade lönsamhet och förmåga att utvecklas och expandera. På senare tid har jag blivit allt mer bekymrad över om grunden för allt detta verkligen kommer att hålla för framtiden.

Precis på samma sätt som företagens ekonomiska verksamheter bekostar och möjliggöra uppbyggandet av vår välfärd, precis på samma sätt är en stabil och långsiktig välfärd beroende av en stark och trygg demokrati. Fast är det inte där det börjar bli bekymmer, är det inte där som grunden börjar krackelera och sprickorna blir allt större och allt farligare?

Per den 31 mars i år var vi ungefär 9 875 378 invånare i Sverige. Inför riksdagsvalet 2014 var vi 6 308 323 röstberättigade. Totalt sett är 273 861 svenskar medlemmar i något politisk parti eller förening. S hade 101 674 medlemmar före det senaste opinionsraset och M hade drygt häften så många. Enbart PRO har mer än 400 000 medlemmar och Naturskyddsföreningen mer än 220 000 medlemmar.
Det betyder att 4,3% av landets röstberättigade invånare tillhör ett politiskt parti och av dessa är empiriskt minst hälften passivt betalande medlemmar. Återstår att ca 2% eller drygt 100 000 personer som är aktiva politiska medlemmar.

Av dessa är det ca 10-12 000, som ingår i partiernas lokala och regionala valberedningar, vilka med andra ord bland dessa drygt 100 000 personerna ska välja ut vilka drygt 40 000 personer, som ska få möjlighet att väljas till de närmare 100 000 politiska företroendeuppdragen i kommuner, landsting och riksdag. Det är det som vi kallar för en representativ demokrati, förunderligt nog.

Vi får de politiker som vi förtjänar, heter det, fast det är inte sant. Vi förtjänar bra mycket bättre politiker än vad dagens situationer lett fram till. Sverige är ett bra land, vi har en bra välfärd och ett starkt näringsliv. När det gäller vår demokrati och vår politiska stabilitet vajar det dock betänkligt och det påverkar givetvis även förutsättningarna för vår framtid.

De politiska partierna har lämnat sina ideologiska program och värdegrunder bakom sig, till förmån för ett fiske efter opinionssiffror och populistiska vinster. Helt emot våra demokratiska grundprinciper vägrar övriga riksdagspartier att överhuvudtaget ha en dialog med landets tredje största parti, demokratiskt valda i riksdagsvalet 2014. Den enda förklaringen är att SD skulle kunna få en vågmästarroll och det skulle rubba blockpolitiken, så därför får demokratin stå åt sidan.
Jag ser och förstår att SD har en främlingsfientlig sida, men det betyder inte att man solidariserar sig med den bara för att man etablera en demokratiskt grundad dialog. Framför allt inte eftersom allt fler partier börjar ta till sig de idéer och argument, som SD lanserade för flera år sedan.

När otydlighetens töcken och falskhetens dimma breder ut sig över det politiska landskapet är det farligt och lätt att gå vilse. När den politiska moralen är i upplösning och alla vill leka under täcket med alla, bara för att makten lockar mer än modet att stå för en politisk ideologi och en tydlig värdegrund; då är det frågan om det håller för framtiden.

I självgodhetens namn har vi fnyst åt Grekland, skrattat åt Portugal, hånat Italien och slagit oss själva för brösten. Det är nog dags att få lite självinsikt; dags att våga förändra till det bättre. Dags att bygga en demokrati för framtiden, så att det håller.

IMG_4691

Lars Knapasjö
chefred/ansvarig utgivare

https://www.folier.se/?utm_source=screenmarknaden&utm_medium=webannons&utm_campaign=allman