Gästkrönika: Dröm eller verklighet?

Publicerad
2011-01-26
Skribent
Redaktionen

”Svensson, börja om, det går!”

Skitsnack! Visst kan man lära gamla hundar att sitta. För några år sedan befann jag mig i ekorrhjulet. Jag uträttade fruktansvärt mycket. Utan mig skulle Sverige stanna, åtminstone kommunen där jag arbetade eller delar av världen där jag for runt. Min fru var lika viktig hon med eget tryckeri, anställda och kunder som ställde tuffa krav alla tider på dygnet.

benny_landinAlmanackan var fullklottrad och telefonen ringde jämt. Jag var en viktig person, tyckte jag själv i alla fall. På den tiden gjorde jag lika mycket på 3 timmar som jag idag gör på 3 veckor. Jag har fått förmånen att spendera en hel del tid i Spanien. Detta fantastiska land där solen går upp på morgonen och ner sent på kvällen, året runt. Jag halkar inte längre på isfläckar som gömt sig under nysnön, behöver inte skotta snö eller skrapa bilen. Mina spanska grannar skiter fullständigt i vad jag gör, men bryr sig väldigt mycket om mig. När vi skulle plantera om en palm var flera på plats för att hjälpa till eller när en annan granne hörde att våra växter höll på att dö, snabbt som ögat och vigt som en panter klättrade han upp över taken och bytte batteri i vårt bevattningssystem, alla växter överlevde.

Grannarna hälsar glatt och jag tillbaka, fast jag blandar ihop buenos dias med buenos tardes.När jag vaknat vid 10-tiden, dricker jag kaffe. Tillsammans med min mujer planerar vi vad vi ska göra under dagen. När det är klart är klockan ganska mycket och vi inser att vi missat frukosten, den som är så viktig. Istället beslutar vi oss för att äta brunch, den är klar framåt 2.
Då är det siesta och allt stänger. Vid 5 är siestan slut och vi börjar göra det som vi planerade att göra. Vi har nästan hunnit med punkt 1 på listan när vi ser att klockan är 6 och det är dags att börja tänka på middag. Nåja, det kommer en dag i morgon också. Då ska vi plantera om växterna, skicka kort till alla vänner, städa hela huset och kanske ta en promenad till bodegan.

Detta ska vi göra imorgon eller kanske nästa vecka, åtminstone bodegan.
En god vän till mig. Han hade en bokföringsbyrå, väldigt duktig och jobbade dygnet runt. Nu tycker han precis som jag att det är jobbigt att knyta skosnörena. Ibland får vi en enorm lust att utföra någon aktivitet, då spelar vi en runda golf (eller möjligen ett kortspel som heter Skippo). Han är en duktig golfspelare men slår ibland väldigt snett. Jag slår faktiskt också snett men mycket oftare. Bollen brukar hamna långt ifrån där vi befinner oss, ser vi den inte så konstaterar vi att den hittar vi aldrig och fortsätter där vi står. Ibland ser vi bollen, men då är vi överens om att där är det bara stenar eller säkert någon annans gamla boll. Så eniga som vi är kan vi med gott samvete fortsätta utan att behöva gå av fairway.
Syskon, släkt, vänner, barn och barnbarn ringer, mailar, smsar eller mmsar. Vad gör ni? De undrar verkligen och vi förstår. De far fram i 180, kommer hem framåt 6, vem gör maten, hjälper till med läxor, vem kör till fotbollsträningen eller ridkursen? Är tvätten klar, har vi mat tills i morgon osv. osv.

Ja. Vad gör vi? Jo, vi lever. Vi ser solen gå upp. Vi känner värmen från både solen och människorna i ett land där toleransen är beundransvärd, särskilt om man kommer för sent, vilket jag efter mycket träning lärt mig.

Med en svettning och ett ryck vaknar jag, slänger av mig täcket, ser mig sakta omkring och inser att det bara varit en dröm, oj vad verklig den kändes. Kanske något för oss i framtiden, men tills dess är det fortfarande full fart.

Benny Landin Karmér

Enton Graphics AB
Kungsbacka